Ovana vanor

Jag kan inte bestämma mig vilket som är svårast, att lägga till med en ny vana eller bli av med en gammal ovana? Så kontentan bör alltså bli, lägg gärna till en ny vana men se för allt i världen till att den inte förvandlas till en gammal ovana!?!

Söndagstankar

Jag kan inte släppa det här med att våga börja skriva på riktigt. Dagdrömmer om att vara ekonomiskt oberoende. Kunna styra min egentid precis som jag vill. Tänk att få sitta på en underbar altan i värmen med utsikt över ett blågrönt hav. Börja dagen med en härlig powerwalk, gokaffe i lugn och ro. För att sedan ta tag i dagen med ett riktigt skrivpass. Verkligheten är ju en helt annan, just nu är det väl en sisådär 6 grader och regn. Tvätthögen är enorm och om 12 timmar väntar måndagen och ännu en dag på kontoret. 

Jag vet, vad väntar jag på. Det är bara att acceptera vardagen och ta tag i och använda de små stunderna som finns till det jag verkligen vill göra! Hur svårt kan det vara? Inte svårt alls! Eller, jo fruktansvärt när man är världsmästare på att bygga upp ett helt berg av måsten och ursäkter...

Kan jag göra både och?

Så länge jag kan minnas så har jag älskat att läsa. Och innan jag själv hade knäckt den fantastiska koden, fick jag dem lästa för mig. För jag har tack och lov turen att växa upp i en familj där böcker är en naturlig del av livet.
 Min dröm om att skriva har jag också haft väldigt länge, även om jag inte vågat uttala det fören på senare år. Men jag vågar inte riktigt sätta mig ner och leva ut orden i skrift. Tänk om jag inte kan, då går en av mina största drömmar inte i uppfyllelse. Vågar jag chansa?

De flesta säger att läsningen är en viktig del om man vill skriva. Och som jag läst, alla möjliga och omöjliga böcker i mängder, jämt. Men ju fler böcker jag läser svårare blir det på något vis. Det har flera gånger hänt att jag läser en bok och känner att den idén är så lik något jag vill skriva. Jag vill inte bli något dålig kopia liksom!

Men som ordspråket säger; friskt vågat hälften vunnet!